Kunskap

Tommy

Välkommen att läsa om hur du får glada och engagerade kollegor, fler affärer och förändringar att bli mer än en dagslända.

Trevlig läsning,
Tommy
Beteendedesigner på BOOM

P.S. Nu 3 109 prenumeranter.

Gå till detta inlägg

Företagskultur blottar min frus värsta sida

– Ditt samtal är viktigt för oss, vi svarar så fort vi kan. Förväntad väntetid är tre timmar och fem minuter. Beskedet fick min fru av sin bank, vilket ledde till en svada som inte är lämplig att återge här. Ändå säger bolag att deras företagskultur utgår från att göra kunden nöjd. Varför blir det då såhär?

Detta inlägg baseras på en artikel i Resumé 8 nov, 2021.

Företagskultur

Alla på bolagen verkar vilja att kunden ska bli nöjd

Och ändå visar undersökning på undersökning att de inte blir det. Kan det bero på att ingen egentligen bryr sig tillräckligt mycket om kunden? Ja kanske, för nöjd-kund-index spelar ingen roll om vd främst mäts på kortsiktig tillväxt och lönsamhet. Säljchefen på sälj. HR-chefen på medarbetarnöjdhet. Kundtjänstchefen på flest antal hanterade samtal för minst personalkostnad. It-chefen… hua mig, de har ju blivit människofientliga av teknikleverantörernas indoktrinering som går ut på att ersätta alla anställda med teknik. Marknadschefen hmmm osäkert… förr i tiden var det svårt att komma över mätdata för den rollen, idag finns det för mycket data att välja bland.

Sällan har dessa inflytelserika roller kundupplevelsen som sin främsta ledstjärna; utifrån en upplevelse som går genom hela organisationen. Från marknad, webb-/it-, kundtjänst-, försäljnings- och leveranspersonal till servicedesk. Vem ansvarar då för att säkra kundens upplevelse? Vem har kompetensen? Vem har mandat och resurser att öka personalkostnaderna; när det visade sig att en chatbot sänkte kundupplevelsen rejält?

Du kanske tänker: anställ en customer experience manager! Men det är inte många CX-managers som har mandat och resurser att rodda runt i alla avdelningar på företaget som kommer i kontakt med en kund. Deras roll är oftast en bra tanke som blir en papperstiger.

Två alternativa lösningar på problemet

Den första är att vd eller hela ledningsgruppen främst mäts på den totala kundupplevelsen. Därefter på andra KPI:er. Men det är inget du svänger ihop på en förmiddag eftersom det ruckar hela fundamentet kring hur de flesta bolag drivs. Och det är många intressenter du måste få med på tåget, från vd och ledningsgruppen till styrelse och ägare.

En annan lösning är att få alla avdelningar att samarbeta kring att leverera rätt kundupplevelse. Notera att jag skrev ”rätt”. Det kanske är rätt för min frus bank att låta henne vänta i tre timmar och fem minuter. Då är det den kundupplevelse olika avdelningarna ska ha som mål att leverera. Kanske med halva personalkostnaden och dubblad lönsamhet. Vad som är rätt nivå för ditt bolag beror på hur ni vill uppfattas på kund- och arbetsmarknaden.

”På mötet sa alla: självklart ska vi avdelningar samarbeta kring kundupplevelsen. Sedan gick var och en hem till sitt.”

Tillbaka till samarbetet mellan avdelningarna. Låt oss säga att du drar ihop ett möte med representanter från alla enheter som har kundkontakt. På mötet säger de i kör: det är klart vi ska samarbeta kring detta! Kunderna betalar ju våra löner och är anledningen att vi går till jobbet. Men efter mötet händer ingenting. Det är inte konstigt. Då har alla dragits in i ekorrhjulet att leverera mot det mål deras avdelning har. Men tyvärr saknar många bolag ETT gemensamt tydligt mål eller vision som visar vad man ska samarbeta mot. Oftast är det monetära önskningar eller flummiga visioner. Men de hjälper ingen medarbetare eller avdelning att förstå hur de ska samarbeta med andra avdelningar. Därför gör varje enhet sin egen tolkning av vad målet eller visionen innebär för dem, och agerar därefter. Sedan blir det spretigt och samarbetet bryter ihop.

Processer och talmanus räcker inte, du måste lösa företagskulturen

Låt oss säga att du har valt en av lösningarna ovan. Då behöver du och kollegorna leverera samma upplevelse vid varje kundmöte. Här har du viss nytta av processer, rutiner, checklistor och talmanus. Men så fort kunden rör sig utanför dessa verktyg vet inte medarbetarna hur de ska agera. Då måste de gå till chefen som hittar på något. Det blir inte enhetligt och kunden får vänta. Lösningen på problemet är en kultur som får alla medarbetare att per automatik leverera den kundupplevelse ditt bolag har bestämt sig för. Ungefär som när du har kört bil någonstans och upptäcker att du inte vet hur du kom dit. Du har inte fattat ett enda medvetet beslut under resans gång. Då är din bilkörning ett av de automatiserade beteenden du har tränat din hjärna att utföra, utan medvetna logiska överväganden. Detta är vad kulturstyrning går ut på.

Om du undrar hur det gick för min fru så slog hon på högtalarfunktionen och tvingade mig att tillsammans med henne lyssna på två timmars talsvar. Sedan blev hon bortkopplad. Historien slutade där, tillsammans med en ny flod av invektiv.

För dig som är vetgirig

Dela

Gå till detta inlägg

Taylorismens älskade återkomst

Metoden är avskydd. Den detaljstyr, tidmäter och pressar personalen med ackordslöner. De anställda reduceras till kuggar i ett maskineri. Ändå är ingenjör Fredrik Taylors idéer från slutet på 1800-talet här igen. Och vissa medarbetare älskar det.

Taylorismens älskade återkomst

Arbetsgivaren mätte allt!

Det sa förläggaren, författaren och före detta cykelbudet Anders Teglund i  SvD. Han och hans cykelkollegor blev som besatta av mätandet. När arbetsgivaren slutade mäta genomsnittlig kilometerhastighet klagade de rent av till facket, och laddade ner en egen app för att få sin dagliga dos av statistik. Mätandet verkade öka engagemanget hos cykelbuden.

Innebär detta att alla anställda ska mätas på längden och tvären. Hur många idéer de kläckt, sidor de skrivit eller telefonsamtal de svarat på. Kanske, men det finns risker med mätande. Cykeldata i sig är bara ett medel som gör att medarbetarna kan känna sig bekräftade, engagerade av tävlingsmomentet och uppleva personlig utveckling. Men frågan är om det skapar rätt beteenden för att budföretaget ska nå sina mål? Gör det kunderna nöjdare, är det bra för trafiksäkerheten, personalhälsan och positivt för varumärket?

”Lenin såg taylorismen som en kombination av rysk revolution och amerikansk effektivitet.”

Vi vet alla hur det gick med Lenins taylorism i Sovjetunionen. Ett annat exempel på när mätandet gick åt pipsvängen är The Great Hanoi Rat Massacre.* Myndigheterna ville bli av med råttorna som plågade staden och erbjöd en peng för varje råttsvans som lämnades in. Efter ett tag började det dyka upp råttor utan svansar på gatorna. De hade fångats, blivit av med svansen och släppts fria för att producera flera råttsvansar.** 

Mätdata ger en skön känsla av kontroll

De skapar också problem, låt mig få nämna tre. Det första är att vi människor har svårt för att dra några vettiga slutsatser från stora mängder data. Det blir lätt snygga diagram eller buntar av intetsägande Excellark. Det andra problemet är svårigheten med att avgöra vilken data som är relevant för att nå dina verksamhetsmål. Och det tredje problemet är att saker som ligger mellan mätpunkterna lätt förbises, som att se till helheten och ta ansvar för den.

Bekräftelse är kung över data

Att få bekräftelse är ett grundläggande mänskligt behov och anledningen till att du inte får vad du mäter – du får vad du bekräftar. Utan bekräftelse drar våra reptilhjärnor igång och placerar oss rent mentalt ensamma bland rovdjuren på savannen. Att som chef och kollegor emellan regelbundet diskutera vad som har gått bra, och vad som kan gå ännu bättre, bidrar till trivsel, engagemang och ständig utveckling. Naturligtvis kan cykeldata vara en del i det samtalet, bara man inte tappar helhetsperspektivet och sunt förnuft.

---
* Vann, Michael G. (2003) "Of Rats, Rice, and Race: The Great Hanoi Rat Massacre, an Episode in French Colonial History".
** Kallas även för "perverse result" eller kobraeffekten.

Utveckla säljet är som parterapi

Det sker först när det är för sent. Så sa en insiktsfull vd till mig nyligen. Och så la han till:

– För mig är det en försäkring för att kunna fortsätta leverera bra siffror, även när konjunkturen dippar.

Utveckla säljet är som parterapi

Skilsmässan kommer sällan från en klar himmel

Ofta har den ena maken påtalat problemet, medan den andra har kört på som vanligt. På samma sätt kör många bolag på utan att utveckla eller ens underhålla säljmaskinen. De upplever att det i högkonjunktur saknas tid och i lågkonjunktur pengar. Istället skär de ner och lever på hoppet om att konjunkturen ska vända, en storkund ska ringa eller att något annat ska ske.

Så fungerar vi människor

Åtminstone enligt Protection Motivation Theory (PMT). Vi tenderar att gå igenom en tvåstegsprocess som svar på risk eller hot. Först värderar vi hotet. Sedan värderar vi vilket beteende som kan få oss att undvika det. Och om vi tror oss kunna hantera risken så agerar vi. Om inte har vi en benägenhet att gå i förnekelse och sticka huvudet i sanden, eller få panik.

Kulturen kan också sänka ert umgänge med kunderna

Om ditt bolags företagskultur utmärks av annat än försäljning, kanske kreativitet, omvårdnad eller förvaltning – då skapar den beteenden som rör kreativitet, omvårdnad eller förvaltning. Inte försäljning. På sådana arbetsplatser förknippar ofta medarbetarna försäljning med kräng och risken att bli avspisad. Det vill säga inget som lockar till att vilja prata affärer med potentiella kunder. Men däremot något som frestar till att stoppa huvudet i sanden, enligt PMT-teorin.

Så får du bättre relationer, åtminstone med kunderna

Jag läste just "Gartner for Sales Leaders, Driving Seller Behavior Changes". De har insett att allt handlar om att förstå varför folk gör som de gör, oavsett om vi pratar engagerade medarbetare eller säljpsykologi. Men jag tycker att deras syn på beteendedesign är begränsad. Därför har jag tagit fram ett mer heltäckande dokument som jag gärna ger dig ett exemplar av. Mejla mig bara så skickar jag över det.

”Newbiz-arbetet har dragit i gång ordentligt, och inga interna kritiker.

Har hänt så mycket, många fler prospekt. Svinbra!”

– Kaj Leissner, Business Area Director, Service Design & Innovation på Stendahls.

Dela

Gå till detta inlägg

Otacksamma medarbetare

De får bonusar, bilförmåner, utbildning, hälsokontroller, gymkort... ändå slutar de. Som arbetsgivare kan det kännas otacksamt. Men vi människor fungerar så här, troligtvis även du. Och det finns andra vägar till lojalitet. Publicerad i Resumé.

Otacksamma medarbetare

Förr eller senare blir alla förmåner vardag. En förväntan som medarbetarna slutar att uppskatta. Det enda förmånerna leder till då är ökade kostnader och förmånsinflation i branschen. Det finns i och för sig ett knep du kan använda för att få dina kollegor att uppskatta förmånerna igen: hota att dra in dem. Då drabbas de av förlustaversion, det vill säga människans benägenhet att värdesätta sådant vi riskerar att förlora. Det kommer att bli ett jäkla liv, och det går inte att göra särskilt ofta, därför ska du strax få ett bättre förslag.

Sex, gemenskap, utveckling... är vad det handlar om

Förmåner är bara medel för att tillfredsställa underliggande psykologiska behov hos dina kollegor. Och som du just läst gör förmåner det i en begränsad utsträckning. Så om du exempelvis vill locka fram lojalitet och engagemang, då kan du i stället pröva att utgå från psykologiska behov som: trygghet, status, tillhörighet, variation, stärka självbilden, vara unik, rädslor, utveckling, sömn, reproduktion eller att bidra till något större än sig själv.

”De som är med i Paradise Hotel får å andra sidan sitt behov av sex och status behagat på jobbet.”

Stadsmissionen adresserar exempelvis medarbetarnas behov av att bidra till något större än sig själva, och att visa empati. Elitförband inom det militära lockar med att tillfredsställa utveckling och tillhörighet utifrån ett högre syfte. Allt inom ramen för bitvis stor brist på sömn, mat och sex. De som är med i Paradise Hotel får å andra sidan sitt behov av sex och status behagat på jobbet.

Lägre löner, lägre personalomsättning

Resor, after work, gymkort, restaurangbesök, generösa löner... en av våra kunder gick i det närmaste ner i brygga för att göra medarbetarna nöjda. Trots det slutade många. Vi rekommenderade att de i stället skulle skapa tydlighet kring vart verksamheten var på väg. Vilken kultur som skulle ta dem dit, ansvar, roller, mandat... för att på så sätt tillfredsställa medarbetarnas behov av kontroll, tillhörighet, utveckling och att bidra till något större än sig själva. Bolaget följde våra råd, justerade lönerna och drog ner på förmånerna. Ett och ett halvt år senare hade personalomsättningen minskat.

Som arbetsgivare får du vad du ger

Lockar du med hög lön och förmåner, då får du anställda som främst intresserar sig för det. Vill du å andra sidan få medarbetare som är lojala och engagerade, då måsta du erbjuda det som lockar fram deras lojalitet och engagemang. Så när du som arbetsgivare funderar på vilken typ av medarbetare verksamheten behöver, då bör du ha hens underliggande behov i bakhuvudet. Sedan kan du paketera ett erbjudande som adresserar de behoven och lockar fram de beteenden du vill se. Kanske är det lojalitet. Eller ett glödhett engagemang. Eller medarbetare som bara sköter sitt jobb mellan klockan 08:00-16:30. Beteendet du vill se beror på vart du vill ta din verksamhet.

För dig som är vetgirig

”Tack för de insikter ni på BOOM gav vår ledningsgrupp. Nu vet vi istället för att tro. Nu har vi verktygen för att ta nästa steg. Nu är det upp till oss att göra något riktigt bra av detta för vår framtid.”

– Roger Heikenström, Business Area Manager, AJ Produkter.

Dela

Gå till detta inlägg

Snällhetskultur, sicken goja

”Även om Westander är omåttligt framgångsrika och har mycket att lära mig och andra – så innebär det inte att deras företagskultur är bra för min och din verksamhet.”, skriver BOOMs beteendedesigner Tommy Lindström. Publicerad i Resumé.

Snällhetskultur, sicken goja

Alla snackar om att vara snäll. Exempelvis tre ledarskapskonsulter på Westander som i DN anser att snällhet ska lösa allt från lönsamhet – till brist på kvalificerad arbetskraft. Men du riskerar att sänka ditt bolag med snällhet som universallösning. Din och alla andra organisationer behöver utveckla den kultur som skapar just det resultat ni vill nå.

Borde inte snällhet vara bra för alla bolag?

Jo naturligtvis. Liksom respekt, tillit, lyhördhet och en massa annat hyfs och vett. Ledarskapskonsulternas artikel handlar om att snällhet ska genomsyra kulturen och i alla lägen styra personalens agerande. Även om Westander är omåttligt framgångsrika och har mycket att lära mig och andra – så innebär det inte att deras företagskultur är bra för min och din verksamhet.

Ryanair är billiga och har blivit prisade som Europas punktligaste bolag. Deras företagskultur handlar om att pressa kostnader och hålla tiden. Apples kultur handlar om innovation. Det vill säga oförutsedda kostnader och spruckna tidplaner. Apple skulle bli ett helt annat bolag om kulturen började handla om att vända på varenda dollar och minutiös tidhållning. Detsamma om något av dessa bolag skulle låta allt styras av snällhet. Visst kan man säga att snällhet betyder olika saker i olika organisationer. Men då är det bättre att säga vad man menar på en gång, istället för att använda snällhet som ett gummisnoddsbegrepp.

”Alla bolag har en kultur. Antingen ser du till att styra kulturen och de beteenden den skapar. Eller så blir det som det blir.”

Floskler rör till det och kostar energi

Jag träffar ständigt bolag som har försökt använda hygienfaktorer till kulturstyrning. Initialt är alla positiva, då man tycker sig ha åstadkommit något fint tillsammans. Sedan försöker man använda flosklerna till att styra verksamheten genom att lägga in dem i affärsplanen, HR-policys, bonusprogram, utvecklingssamtal, KPI:er… Då upptäcker man att de stjälper mer än de hjälper. Hur ska en medarbetare exempelvis agera utifrån snällhet om en kund vill slippa fakturan på grund av ekonomisk knipa? Mot vem ska man vara snäll: kunden, kollegor, arbetsgivaren, samhället, miljön…? Ofta finns här en intressekonflikt. Och på vilket sätt ska man vara snäll, ge alla vad som gör dem glada nu eller det som är bäst för dem i längden? Hur ska man belöna och tillrättavisa utifrån snällhet? Kan man diskutera och mäta ”snällhet” i ett utvecklingssamtal? Hur sätta KPI:er? Och går det att anställa och avskeda personal utifrån snällhet?

Visst kan man låta snällhet styra hur allt ska göras i en organisation, under förutsättningen att man besvarar frågorna ovan. Samt att snällhet är ett av de få för verksamheten särskiljande beteenden som krävs för nå satta mål.

Därför älskar företag floskler

De klingar skönt, hotar ingen och alla kan hålla med om dem. De är lätta att ta fram, exempelvis på en kickoff, och de kräver inget bortom folkvett. Därför är det enkelt att stapla vällovliga klyschor på värdegrunden. Det svåra är att rensa bort och hitta det, eller de, fåtal begrepp som tydliggör vilka beteenden som är mest avgörande för att din verksamhet ska förverkliga er ambition. Begrepp som verkligen hjälper dig och dina kolleger att göra rätt, och som går att utvärdera.

Gör ett självtest

Om ditt bolag har värdeord, testa dem gärna med frågorna i tredje stycket ovan. Och verkar det som om era begrepp bara handlar om hyfs och vett, exempelvis ärlig, engagerad och stolt. Var bara lugn! Slaget är inte förlorat. Du får nämligen de begreppen på köpet; om du skapar en kultur där medarbetarna är ärliga, engagerade och stolta. Men då måste du först slänga flosklerna som bara krånglar till det. Avslutningsvis tycker jag att man ska vara snäll på jobbet, men inte förföras av lättköpt grannlåt.

Tommy Lindström, beteendedesigner på BOOM.

Slut på artikel.

Ordkrig Westander PR vs BOOM

I följande replik ger Westander PR sin syn på artikeln ovan: Snällhet kräver fokus och hårt arbete.

BOOM:s svar på Westander PR:s artikel: Westander PR har inte förstått, om än styva på PR.

Dela

Gå till detta inlägg

Forskning: stärk teamet med hjärnsynk

Vad gör team framgångsrika? Är det trygghet, kompetens eller kultur som avgör? Forskning ger ett oväntat svar: hjärnors synkronisering. Insikten kan du använda till att skapa högpresterande team.

Publicerad i HR People.

Synka hjärnor få starka team

Team med flow

Har du upplevt ett samarbete där alla driver på för gruppens bästa. Nu visar forskning att den förmågan syns i hjärnan. I en banbrytande studie delades 174 deltagare slumpmässigt in i grupper om fyra för att lösa komplexa problem. Vissa arbetade som team. Andra individuellt. Under arbetet bar deltagarna EEG-hättor med elektroder för att registrera hjärnaktiviteten, som sedan analyserades med EEG-hyperskanning.

Resultatet visade att de som samarbetade presterade betydligt bättre än individer. Men det var inte känslan av samhörighet som utmärkte framgången. Utan hur synkroniserade hjärnvågorna var. Ju mer hjärnorna synkade, desto bättre gick det.*

Så synkar du hjärnor

Att ekipera medarbetarna med EEG-hättor är kanske lite före sin tid. Men enligt forskare i experimentet kan du ändå skapa det som är grunden i ett starkt team. En gemensam identitet.** Något som alla tror på och som är större än summan av enskilda kollegor. Eller som Jan Carlzon uttryckte det i ”Riv pyramiderna”:

"Så snart man tappar helhetssynen och målet, så växer egoismen och avundsjukan – och det är mycket mänskligt."

Tre steg till en stark teamidentitet

- Visualisera framtiden: Få alla att se samma engagerande bild av det ni ska skapa, gärna hur det känns, luktar och låter.

- Skapa beroende: Få alla att förstå att deras framgång är helt beroende av övriga kollegor i teamet.

- Belöna samarbete: Klargör hur alla blir personligen belönade om de samarbetar, och konsekvenserna av att inte göra det. Belöningar kan vara materiella eller psykologiska. Exempel på det senare är status, bekräftelse eller att få bidra till något större.

Testa styrkan i ditt team utan EEG-hättor

Fråga var och en av kollegorna i teamet:

- Är det tydligt var ditt team är, vart ni ska och hur ni ska komma dit?

- Är du helt beroende av kollegorna för att göra ditt jobb?

- Sker återkommande uppföljning mot gruppens mål?

- Vet du hur du belönas om du samarbetar för teamets bästa?

Ju fler ja du får, desto större är sannolikheten att kollegorna jobbar i ett högpresterande team.

Källor:

* Inter-brain synchrony in teams predicts collective performance Diego A. Reinero, Suzanne Dikker, and Jay J. Van Bavel Dep. of Psychology, New York University.

** The Power of Us (2022) Jay Van Bavel, Dominic J. Packer.

Dela

Gå till detta inlägg

Skapa vinnarlag, lär av Knutby

Vill du bygga ett VI i stället för en uppsättning JAG i ledningsgruppen, eller i hela bolaget? En framgångsrikt grupp som drivs av gemenskap och ett rykande engagemang? Då finns det mycket att lära av den tidigare pingstförsamlingen i Knutby.

Bäste vd – en nollvision gör dig till lögnare

VI-känsla när du vill skapa storverk

Tänk att du bor i ett litet samhälle utanför Uppsala. Du går i kyrkan en gång i veckan, mest för gemenskapens skull. Där behövs ingen stark VI-känsla. Det räcker med att du och övriga församlingsmedlemmar dyker upp och har en hyggligt gemensam uppfattning om hur ni ska uppföra er mot varandra.

Men om församlingen bestämmer sig för att sprida tron via Roslagen och ut i världen, då behövs VI-känsla. Anledningen är att ni kommer att tvingas göra stora individuella uppoffringar för församlingens skull. Det gäller även era familjer och andra som påverkas av ert mödosamma missionerande. Ni kommer behöva lita på och luta er mot varandra för att utvecklas, bemästra motgångar och trytande motivation. Den som tror på ensam är stark kommer att tryckas ner och kanske rent av ut ur samfundet, eftersom övriga medlemmar inte vill vara beroende av en sådan person då det blåser. Hur gudfruktig hen än är. Utan ett starkt VI förblir församlingens ambitioner bara drömmar.

"Alla måste tro sig vara beroende av varandra."

VI-känsla i ledningsgruppen eller hela bolaget

Du kan använda följande psykologiska verktyg till att få ihop ledningsgruppen, enskilda avdelningar eller hela bolaget.

  1. Definiera en tydlig målbild om vad ni tillsammans vill uppnå. Och gärna hur det kommer att kännas, lukta och låta. Målbilden kan med fördel vara SMART*. En stor- eller liten målbild spelar ingen roll. Men pengar och marknadsandelar engagerar oftast dåligt, de är snarare konsekvenser av att ha nått målet.
  2. Alla medarbetare i ledningsgruppen, eller i hela bolaget, måste kunna se exakt samma målbild för sitt inre.
  3. Du och dina kollegor måste tro att ni behöver varandra för att kunna nå målet. Vd måste tro att hen är beroende av den som sköter reskontra och vice versa.

VI-känsla-testet

Ställ dig följande frågor för att se om du och din grupp har en bra VI-känsla:

  • Finns det ett tydligt mål som alla kan se för sitt inre?
  • Tror du och dina kollegor att ni behöver varandra för att uppnå målet?
  • Sker det återkommande uppföljning och diskussion kring allas åtaganden, kopplat till gruppens arbete mot det gemensamma målet?

Om du får nej på någon av frågorna så saknar du förutsättningar till att skapa ett tajt lag med stark VI-känsla. Och det behöver inte vara så fel. Det går alldeles utmärkt att samarbeta bra ändå. Men det är svårt att tillsammans skapa storverk.

* SMART goals: Specific, Measurable, Achievable, Relevant, and Time-Bound.

Sektvarning

Gemenskapen i mot- och framgång, drivet, samsynen... känslan att bli ett med kollegorna kan vara underbar. Det hela kan också gå överstyr. Som i Knutby. Gränsen är hårfin mellan en engagerad gemenskap och en sekt.

Nedan får du exempel på signaler du kan vara uppmärksam på. De är presenterade i rangordning utifrån hur en sekt ofta växer fram:

  1. Det hörs inga kritiska röster på era möten.
  2. Nepotism där kollegor som helhjärtat stöttar er ledare höjs till skyarna, medan andra hålls tillbaka.
  3. Din grupp tycker sig besitta den enda sanningen.
  4. Ni känner er hotade utifrån. Hotet kan vara andra avdelningar, åsiktsströmmar i samhället eller konkurrenter.
  5. Din grupp försöker inte förstå andra perspektiv än det ni har.
  6. Beteenden som ses som omoraliska eller oschyssta ute i samhället accepteras, till förmån för att nå ert gemensamma mål.
  7. Ledaren ifrågasätts aldrig.
  8. Godtyckliga bestraffningar som skapar en allmän rädsla och osäkerhet kring om man själv snart står på tur.
  9. Ett utbrett bruk av härskartekniker.

Inspiration till denna artikel

  • Knutby inifrån. Så förvandlades pingstförsamlingen till en sekt. / Peter Gembäck och Annika Sohlander.
  • Teaming is hard because you’re probably not really on a team. /PWS Stretegy + Business.

Dela

Gå till detta inlägg

Mångkultur, en dyr myt för företag

En företagskultur kan bara vara en, aldrig flera, även om medarbetarna representerar mångfald. Ledningsgrupper som försöker skapa ”mångkultur” riskerar konflikter, lägre effektivitet och att ledningen blir en flaskhals.

Mångkultur, en dyr myt för företag.

Kultur kan ses som ETT accepterat beteende i en viss situation. I England gjorde jag misstaget att knacka på högste chefens öppna dörr i ett ärende. Svaret ekade över kontorslandskapet:

– Don’t you dare pressure me, Mr. Lindstrom! I’ll tell you when it’s done!

Tystnaden som följde påminde mig om hur väl skam styr beteenden. På vägen tillbaka till skrivbordet passerade jag rad efter rad av kollegor, de stirrade in i sina skärmar för att undvika min blick.

Tanken med mångkultur är god, men så fungerar inte kultur

Du kan inte styra med både brittisk och svensk företagskultur. De uttrycker olika värderingar som bitvis är oförenliga, där uppstår kulturkrock. Det kan bara finnas monokultur.

Monokultur innebär inte att ignorera mångfald. Tvärtom. Som på en fotbollsplan med spelare från hela världen – det fungerar så länge alla känner till och följer samma regler. Logiken gäller även företag. Se bara hur svenska bolag har influerats av allt från Kaizen och agila arbetsmetoder till Black Friday och anpassning till ramadan. Men det är inte mångkultur. Det är monokultur med influenser.

"En otydlig företagskultur kostar pengar enligt forskning."

Det blir dyrt när företag ger sig på det omöjliga i att skapa en multikultur. Tar hänsyn till allt och alla, står inte för någonting, väljer inte riktning. Då försvinner den kulturella samordningen, kärnan i företagande. I stället uppstår konflikter kring vad som är rätt. Vissa medarbetare duckar för att undvika att göra fel, andra agerar utifrån sin egen agenda. Samarbetet faller. Och ledarna hela vägen upp till ledningsgruppen belastas då kulturkrockarna till sist hamnar i deras knä. Ledningen blir en flaskhals och organisationen tappar fart.

Bolag där företagsledningen är otydlig är i genomsnitt 72 % mindre lönsamma och växer 58 % långsammare än bolag med en tydlig ledning. (Forbes, 2025, baserad på LSA Global).

Som individer är vi däremot mångkulturella

Föräldern på dagis, kollegan på jobbet, partnern hemma, boxaren på gymmet. Från omvårdnad till legaliserat våld. Olika subkulturer kräver olika beteenden. Och vi anpassar oss smidigt vartefter vi rör oss mellan de olika miljöerna, så länge det är tydligt vad som gäller på varje plats. (Van Bavel & Packer, 2022)

Ett företag består i grunden av två saker

En idé, och ledningens förmåga att skapa just de beteenden (den kultur) som förverkligar idén. Det är olika beteenden som gäller på McDonald’s och på en Michelin-krog. Ändå är båda restauranger. Om en restaurang blandade McDonald’s- och Michelin-kulturerna så skulle de få något annat än vad dessa två bolag står för, och med största sannolikhet en del konflikter.

Kultur är en förutsättning för att skapa storverk tillsammans – via EN gemensam mental bild av hur man ska agera för att förverkliga företagets idé. En bild så tydlig och inarbetad att den hjälper medarbetarna att agera rätt, utan att ens tänka på det. Därför bör ledningsgrupper som vill främja samarbete, engagemang och lönsamhet – släppa tanken på mångkultur.

Fyra steg till att skapa en kultur som driver affären

1) Definiera EN kultur med konkreta beteenden som förverkligar företagets idé. Floskler som “respekt”, “kundfokus” eller ”snällhet” räcker inte. Medarbetarna måste veta exakt hur de ska agera.

2) Ledningsgruppen måste vara förebild.

3) Övertyga alla medarbetare om hur de blir belönade ifall de agerar i samklang med kulturen, och korrigerade om de inte gör det.

4. Få ledningens alla styrverktyg att realisera kulturen: affärs-/marknads-/HR-plan, premieringssystem, rollbeskrivningar, medarbetarsamtal, vad ni firar… allt.

Källor
- Van Bavel, J., & Packer, D. J. (2022). The Power of Us: Harnessing Our Shared Identities for Personal and Collective Success. London: Headline publishing group, s. 19–25.

- Forbes. (2025, 25 februari). Why Misalignment Is Costing Your Business (And What To Do About It). Hämtad från https://www.forbes.com (baserad på analys av LSA Global).

Forskning – psykologin bakom lavinolyckor

Snön vräker ner, hög lavinfara. Ett gäng skidåkare ställer fetlaggen utanför afterskin. Släntrar in med ABS-ryggsäckar, selar, rep och stegjärn som dinglar ljudligt mot varandra. I baren skrävlar de högljutt om glaciären och värsta puderåket i den branta korridoren. Gänget tillfredsställer en av sina starkaste drivkrafter, status, som tillsammans med olika psykologiska benägenheter kan få oss att ta vilka risker som helst på jobbet och ute i skidbacken.

Forskning – psykologin bakom lavinolyckor.öretag.

Psykologin som påverkar medarbetare, kunder och skidåkare

Forskare har identifierat över trehundra psykologiska benägenheter som påverkar våra beslut på jobbet, såväl som på berget. Ofta utan att vi är medvetna om det. Om du känner till dem får du bättre koll på varför medarbetare inte agerar med verksamhetens bästa för ögonen, kunder skjuter köpbeslut framför sig och skidåkare drabbas av laviner. Då blir det lättare för dig att påverka deras beteende.

"Är du verkligen beredd att dö för lössnö?"

De flesta skulle svara nej. Varför inträffar då ständigt lavinolyckor? Den frågan ville forskare i Kanada få svar på.* De intervjuade personer som har varit med om sådana incidenter för att bena ut vad det var som fick dem att ge sig ut där det var lavinfarligt. Som svar fann de följande psykologiska benägenheter:

Brist: Vi människor trånar efter det som håller på att ta slut. Som orörd djupsnö.

Familjaritet: Om vi har åkt på ett ställe tidigare så tror vi lätt att det är säkert, även om förutsättningarna nu ser helt annorlunda ut. Solen kan ha legat på, det har blåst in snö eller temperaturen har förändrats.

Grupptryck: Om kompisarna åker, då åker vi för att inte hamna utanför gruppen.

Auktoritet: Grupper tenderar att överlåta beslut till den formella eller informella ledaren i gruppen, även om denne inte ens kan stava till lavin.

Åtagande: Vi vill genomföra det vi har förutsatt oss att göra, som att åka offpist, även om lavinfaran har ökat.

Flockmentalitet: För att passa in kopierar vi sådant andra gör. En av människans starkaste och stundtals dummaste benägenheter.

Sociala bevis: Om vi ser skidspår tror vi lätt att det är säkert där. Men den åkaren hade kanske bara tur och försvagade snölagret för efterkommande.

"Själv följde jag ett skidspår som slutade vid ett några hundra meter stup. Jag hade åkt efter en skärmflygare. Fick gå tillbaka, eller snarare krypa för att jag blev så rädd."

Här följer fler kandidater att föra in på psykologiska-orsaker-till-lavinolyckor-listan. Jag tycker de är relevanta, även om de inte nämns i forskningen.

Subkultur: Kultur är inte en psykologisk benägenhet utan enkelt uttryckt det beteende som är accepterat i en grupp, i en viss situation. Exempelvis högt eller lågt risktagande. Mekanismen i subkultur liknar flockmentalitet och grupptryck; men är djupare förankrad i värderingar.

Status: Riskera livet för djupsnö, javisst! Vi människor kan göra vad som helst för att vinna eller undvika att förlora status. Enkelt uttryckt är status det som en grupp människor tycker är bra, eller är markör för något eftersträvansvärt.

Sunk cost. Har man köpt en svindyr skidutrustning vill man använda den.

Risktagande: En del människor älskar att leva på gränsen. De känner sig mer levande när de blir adrenalin-, dopamin- och endorfinstinna. Andra känner ett inre lugn när de utsätter sig för fara.

Beteendedesign mot lavinolyckor

En lösning för att sänka antalet lavinincidenter är att medvetandegöra de psykologiska benägenheterna ovan. Då kan de som rör sig i lavinfarliga miljöer lättare undvika att styras av dem.

En annan lösning är att adressera status som kan få oss att göra hur galna saker som helst, men även hur säkra saker som helst, om det är högstatus. Som när jag hade gått upp till en bergskam med en skidgrupp. Vi såg pudret breda ut sig framför näsan på oss. Guiden rotade i snön, funderade och sa ”Not today, too risky”. I mina ögon steg han i status då han gick emot gruppens alla psykologiska benägenheter som sa: åk, åk, åk.

Du och jag kan ge nejsägare status genom att "high fiva" dem på bergskammen då de säger; jag åk int. Bjuda dem på drinkar vid afterskin, lovorda deras val, ge dem utmärkelser, berätta om deras agerande i andra sammanhang. Helt enkelt göra nejsägare till hjältar.

* Källa: Gregory Rosalsky, Behavioral Science in the Backcountry.

Dela

Gå till detta inlägg

Glädje! Maslows behovstrappa en myt

I åratal har jag mötts av ointresse då jag luftat min skepsis mot Maslows behovstrappa. Nu har jag fått vatten på min kvarn. Trappan är en feltolkning. Nu behöver den tas bort från miljontals power point presentationer, internetsidor och psykologiböcker. Allt tack vare en konsult, och människans benägenhet att klamra sig fast vid fantasifoster.

Glädje – Maslows behovstrappa en myt

Munkar, nunnor och folk på sociala media genar

Behovspyramiden säger att vi människor utvecklas stegvis. Att vi först måste tillfredsställa fysiologiska behov som sex, mat och sömn – innan vi klättrar vidare till att tillgodose psykologiska behov som trygghet och slutligen når det översta trappsteget. Självförverkligande. Jag har alltid varit kritisk till modellen.

Min tveksamhet bottnar i att jag tyckt mig se folk som genar förbi flera trappsteg av otillfredsställda behov, för att försöka tillgodose dem som finns högre upp i pyramiden. Exempelvis går i kloster och förnekar sig sin sexualitet. Eller släcker sina liv för att bli martyrer och förverkliga sig själva på det översta trappsteget. Trots att de inte har mat för dagen. Samtidigt nekar andra sin kropp mat för att bli bekräftade och kvala in i sociala mediers kroppsideal.

Nu är dessa, för tydlighetens skull, extrema exempel som kan ifrågasättas. För det har visat sig att klostermänniskor inte klarar av att hålla händerna på täcket. Och självmordsbombare är lovade att bli tillfredsställda vad gäller allt från sex, till mat och dryck i nästa liv. Vad gäller sociala media är det hela en sorglig historia av bekräftelse, samhörighet och status som vi varken har förstått eller sett vidden av än.

Min poäng är att jag inte tror att utveckling i våra liv kräver att vi tar ett trappsteg i taget. Tyvärr har jag inte kunnat luta min åsikt mot någon forskning. Tills nu!

"Naturligtvis ligger en sån där konsult bakom haveriet."

Det har visat sig vara en managementkonsult som ritade behovspyramiden, enligt kognitions-forskaren Scott Barry Kaufman. (Ja, man vet ju hur vi konsulter är). Sedan spreds bilden via management- och psykologiböcker. Maslow själv kritiserade trappan för att den ger en felaktig tolkning av hans teori från 1943. Teorin säger att människans mognad är en ständigt pågående dynamisk process. Vi kan när som helst ta två steg framåt såväl som bakåt, och vi kan arbeta med att tillfredsställa flera behov på olika nivåer samtidigt. Men Maslows kritik blev lika lyssnad på som när jag framförde min.*

Länge leve behovstrappan

Miljontals power point, internetsidor och böcker behöver göras om. Det kommer inte ske över en fikarast. Och i vissa fall aldrig, eftersom vi människor har en benägenhet att försvara och hålla fast vid fantasifoster, om de en gång i tiden var en sanning som hjälpte till att bygga vår verklighetsuppfattning. Det kommer helt enkelt att ta tid att få den där konsultens kreativa teckning att blekna i vårt kollektiva minne.

Det jag tar med mig av denna nyhet är:

  • Jag hade rätt. Det ger mig stor glädje och en känsla av att kli... förflytta mig närmare självförverkligande.
  • Modeller är bra därför att de gör människans komplexitet förståelig. Modeller är dåliga därför att de döljer komplexitet som ligger bakom våra beteenden.
  • En människas teckning kan påverka sanningen hos en hel värld. Jag undrar vem hen var, är kanske värd någon form av pris?
  • Det är hart när omöjligt att tvätta bort en felaktighet ur det kollektiva medvetandet. Inte ens Maslow själv klarade av det, än mindre annan forskning som tillintetgör fantasifoster, exempelvis färgboken ”Omgiven av idioter”.

Undermedvetna benägenheter

Nedan följer några exempel på undermedvetna psykologiska benägenheter som håller tillbaka oss människor från att ändra uppfattning och förändra:

Bekräftelsebias

Vi tenderar att se och ta till oss sådant som stärker vår existerande uppfattning. Och vi negligerar eller hittar fel i sådant som inte gör det.

Status quo-bias

Vår hjärna sparar på sin begränsade processorkraft genom att få vanor att kännas tryggt och bra, och förändringar upplevas som jobbiga eller rent av ångestframkallande.

Ankareffekt

Vi tenderar att förlita oss på den första informationen vi får. Den blir sedan referenspunkt för kommande fakta.

Rationalisering

Vår benägenhet att hitta logiska argument för att rättfärdiga känslor.

Grupptryck

Gruppmedlemmar som sluter upp bakom vad som verkar vara gruppens åsikt, även om de tycker annorlunda.

Kognitiv dissonans

Det obehag eller spänning som uppstår på grund av motstridiga tankar, värderingar, attityder eller beteenden.

Auktoritetsbias

Vi lyssnar främst på sådant som sägs av en auktoritet, även om den personen rör sig långt utanför sitt kompetensområde.

* Källa: SvD "Tung forskare: Maslows behovstrappa en myt".

”Ni på BOOM har gjort en massa bra grejer. Men framförallt har ni hjälpt oss i ledningsgruppen att samlas kring vilka vi ska vara och vart vi ska.

– Måns Wallén, VD, B3 Init.

Dela

0702 63 74 74

Mejl