Bäste vd – en nollvision gör dig till lögnare

Nollvisioner har blivit populära. En trolig orsak är att de ofta varken kräver analys eller svåra val. Ändå ger de ett imponerande intryck då de presenteras för styrelsen, medarbetarna och allmänheten. Och ifrågasätter du en nollvision, då kan du anklagas för att inte bry dig om människoliv.

Publicerad i Resumé.

Trafikverket har nollvisionen: ingen människa ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. [1] Med rätt mandat och resurser skulle jag kunna förverkliga den visionen. Det är bara att förbjuda fordonstrafik, cyklar och fotgängare. För det är vad som krävs. Men det kommer inte att ske eftersom Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana skulle få massiv kritik från Sveriges bilister och politiker, och troligtvis förlora jobbet. Detta vet Maiorana. Att driva en nollvision – med vetskapen om att den aldrig ska genomföras – är i praktiken att fara med osanning.

Generaldirektören är inte ensam. Tror du att McDonalds nollvision mot nedskräpning, Blockets nollvision mot bedrägerier och Svenska Ishockeyförbundets nollvision mot hjärnskakningar kommer att nås? Eller för den delen, psykiatrins nollvision mot suicid, som psykiatriprofessor Christian Rück uttalade sig om i Svenska Dagbladet [2]:

Från smittkoppor till postförseningar

Vissa nollvisioner har trots allt uppnåtts, som utrotandet av smittkoppor i början av 80-talet. Men det krävdes vilja och miljarder i investeringar till massvaccination, spårning av nya fall, utbildning och logistik för vaccintransport och lagring.

Andra visioner har kostat mer än de smakat, som i fallet med British Royal Mail. I början av 2000-talet satte de upp ett ambitiöst mål att minska förseningar av förstaklassbrev till nära noll. De visade enorm vilja och satsade oerhörda resurser på ny teknik och omorganiseringar. Och höll på köpet att gå i konkurs. [3]

Risker med visioner som saknar egentlig vilja

Om ledningen ena stunden missionerar visionen, och andra stunden ignorerar förslag som skulle kunna uppfylla den, då skapas förvirring i organisationen. Företagskulturen riskerar att splittras i en officiell och en inofficiell version. Otydligheten skapar konflikter kring vad som är ”rätt” och ”fel”. Och anställda tvingas springa till cheferna som blir flaskhalsar. Visserligen kan en del chefer gynnas, de vars verksamhet presterar dåligt. De kan använda en oantastlig vision som ursäkt och säga att de arbetar långsiktigt för att nå den.

En nollvision utan slutdatum öppnar dessutom upp för kortsiktiga besparingskrav från styrelsen. Nedskärningar skjuter ju bara visionen lite längre in i framtiden.

Ett verktyg för riktning och engagemang

En nollvision kan tydliggöra verksamhetens riktning. Men det gäller inte organisationer där kursen redan är fastställd, som färre döda, färre skadade, renare… Vissa hävdar att nollvisioner kan vidga tanken och skapa engagemang. Det stämmer, fast då krävs en gnutta realism. Annars blir de bara pinsamheter eller lögner som det är svårt för medarbetarna att stå för.

För dig som vill skapa något att tro på

Du har två val: antingen gör du vad som krävs för att nå visionen du har. Eller så kastar du den, analyserar verkligheten, gör svåra val och sätter ett engagerande mål som hjälper medarbetarna att göra rätt. Tänk dig att Roberto Maiorana skulle säga att Trafikverket ska minska antalet trafikolyckor med tio procent per år. Det är en tydlig och utmanande målsättning som känns möjlig. Ett sådant mål hjälper medarbetarna att fatta operativa, såväl som strategiska beslut. Och de kan stolt berätta för sina vänner om varför de går till jobbet.

Vision: en engagerande mening som skapar en tydlig bild av vad du och dina kollegor strävar mot.

• Visionen bör vara kort och lätt att minnas, så att den hjälper medarbetarna att fatta rätt beslut.
• Utmanande men möjlig att nå.
• Specifik för att kunna mäta om ni närmar eller fjärmar er från visionen.

---
[1] www.trafikverket.se/om-oss/vi-gor-sverige-narmare/nollvisionen-ar-var-ledstjarna/
[2] Aggestam, J. (27 februari 2024) Nollvisionen för suicid riskerar bli outhärdlig. Svenska Dagbladet.
[3] Sutherland, R. (7 maj 2019). Alchemy: The Power of Ideas That Don't Make Sense. WH Allen.

Forskning – psykologi bakom lavinolyckor

Snön vräker ner, hög lavinfara. Ett gäng skidåkare ställer fetlaggen utanför afterskin. Släntrar in med ABS-ryggsäckar, selar, rep och stegjärn som dinglar ljudligt mot varandra. I baren skrävlar de högljutt om glaciären och värsta puderåket i den branta korridoren. Gänget tillfredsställer en av sina starkaste drivkrafter, status, som tillsammans med olika psykologiska benägenheter kan få oss att ta vilka risker som helst på jobbet och ute i skidbacken.

Psykologin som påverkar medarbetare, kunder och skidåkare

Forskare har identifierat över trehundra psykologiska benägenheter som påverkar våra beslut på jobbet, såväl som på berget. Ofta utan att vi är medvetna om det. Om du känner till dem får du bättre koll på varför medarbetare har svårt att sälja, kunder köpa och skidåkare att hålla sig borta från laviner. Då blir det lättare för dig att påverka deras beteende.

Är du beredd att dö för lössnö?

De flesta skulle svara nej. Varför inträffar då ständigt lavinolyckor? Den frågan ville forskare i Kanada få svar på.* De intervjuade personer som har varit med om sådana incidenter för att bena ut vad det var som fick dem att ge sig ut där det var lavinfarligt. Som svar fann de följande psykologiska benägenheter:

Brist: Vi människor trånar efter det som håller på att ta slut. Som orörd djupsnö.

Familjaritet: Om vi har åkt på ett ställe tidigare så tror vi lätt att det är säkert, även om förutsättningarna nu ser helt annorlunda ut. Solen kan ha legat på, det har blåst in snö eller temperaturen har förändrats.

Grupptryck: Om kompisarna åker, då åker vi för att inte hamna utanför gruppen.

Auktoritet: Grupper tenderar att överlåta beslut till den formella eller informella ledaren i gruppen, även om denne inte ens kan stava till lavin.

Åtagande: Vi vill genomföra det vi har förutsatt oss att göra, som att åka offpist, även om lavinfaran har ökat.

Flockmentalitet: För att passa in kopierar vi sådant andra gör. En av människans starkaste och stundtals dummaste benägenheter.

Sociala bevis: Om vi ser skidspår tror vi lätt att det är säkert där. Men den åkaren hade kanske bara tur och försvagade snölagret för efterkommande.

Här följer fler kandidater att föra in på psykologiska-orsaker-till-lavinolyckor-listan. Jag tycker de är relevanta, även om de inte nämns i forskningen.

Subkultur: Kultur är inte en psykologisk benägenhet utan enkelt uttryckt det beteende som är accepterat i en grupp, i en viss situation. Exempelvis högt eller lågt risktagande. Kultur överlappar med psykologiska benägenheter som flockmentalitet och grupptryck.

Status: Riskera livet för djupsnö, javisst! Vi människor kan göra vad som helst för att vinna eller undvika att förlora status. Enkelt uttryckt är status det som en grupp människor tycker är bra, eller är markör för något eftersträvansvärt.

Sunk cost. Har man köpt en svindyr skidutrustning vill man använda den.

Risktagande: En del människor älskar att leva på gränsen. De känner sig mer levande när de blir adrenalin-, dopamin- och endorfinstinna. Andra känner ett inre lugn när de utsätter sig för fara.

Beteendedesign mot lavinolyckor

En lösning för att sänka antalet lavinincidenter är att medvetandegöra de psykologiska benägenheterna ovan. Då kan de som rör sig i lavinfarliga miljöer lättare undvika att styras av dem.

En annan lösning är att adressera status som kan få oss att göra hur galna saker som helst, men även hur säkra saker som helst, om det är högstatus. Som när jag hade gått upp till en bergskam med en skidgrupp. Vi såg pudret breda ut sig framför näsan på oss. Guiden rotade i snön, funderade och sa ”Not today, too risky”. I mina ögon steg han i status då han gick emot gruppens alla psykologiska benägenheter som sa: åk, åk, åk.

Du och jag kan ge nejsägare status genom att "high fiva" dem på bergskammen då de säger: jag åk int. Bjuda dem på drinkar vid afterskin, lovorda deras val, ge dem utmärkelser, berätta om deras agerande i andra sammanhang. Helt enkelt göra nejsägare till hjältar.

* Gregory Rosalsky, Behavioral Science in the Backcountry.

För dig som är vetgirig

Konkurrens göder narcissism på ditt jobb. (Mer om status och andra drivkrafter)