Mångkultur, en dyr myt för företag

En företagskultur kan bara vara en, aldrig flera, även om medarbetarna representerar mångfald. Ledningsgrupper som försöker skapa ”mångkultur” riskerar konflikter, lägre effektivitet och att ledningen blir en flaskhals.

Kultur kan ses som ETT accepterat beteende i en viss situation. I England gjorde jag misstaget att knacka på högste chefens öppna dörr i ett ärende. Svaret ekade över kontorslandskapet:

– Don’t you dare pressure me, Mr. Lindstrom! I’ll tell you when it’s done!

Tystnaden som följde påminde mig om hur väl skam styr beteenden. På vägen tillbaka till skrivbordet passerade jag rad efter rad av kollegor, de stirrade in i sina skärmar för att undvika min blick.

Tanken med mångkultur är god, men så fungerar inte kultur

Du kan inte styra med både brittisk och svensk företagskultur. De uttrycker olika värderingar som bitvis är oförenliga, där uppstår kulturkrock. Det kan bara finnas monokultur.

Monokultur innebär inte att ignorera mångfald. Tvärtom. Som på en fotbollsplan med spelare från hela världen – det fungerar så länge alla känner till och följer samma regler. Logiken gäller även företag. Se bara hur svenska bolag har influerats av allt från Kaizen och agila arbetsmetoder till Black Friday och anpassning till ramadan. Men det är inte mångkultur. Det är monokultur med influenser.

Det blir dyrt när företag ger sig på det omöjliga i att skapa en multikultur. Tar hänsyn till allt och alla, står inte för någonting, väljer inte riktning. Då försvinner den kulturella samordningen, kärnan i företagande. I stället uppstår konflikter kring vad som är rätt. Vissa medarbetare duckar för att undvika att göra fel, andra agerar utifrån sin egen agenda. Samarbetet faller. Och ledarna hela vägen upp till ledningsgruppen belastas då kulturkrockarna till sist hamnar i deras knä. Ledningen blir en flaskhals och organisationen tappar fart.

Bolag där företagsledningen är otydlig är i genomsnitt 72 % mindre lönsamma och växer 58 % långsammare än bolag med en tydlig ledning. (Forbes, 2025, baserad på LSA Global).

Som individer är vi däremot mångkulturella

Föräldern på dagis, kollegan på jobbet, partnern hemma, boxaren på gymmet. Från omvårdnad till legaliserat våld. Olika subkulturer kräver olika beteenden. Och vi anpassar oss smidigt vartefter vi rör oss mellan de olika miljöerna, så länge det är tydligt vad som gäller på varje plats. (Van Bavel & Packer, 2022)

Ett företag består i grunden av två saker

En idé, och ledningens förmåga att skapa just de beteenden (den kultur) som förverkligar idén. Det är olika beteenden som gäller på McDonald’s och på en Michelin-krog. Ändå är båda restauranger. Om en restaurang blandade McDonald’s- och Michelin-kulturerna så skulle de få något annat än vad dessa två bolag står för, och med största sannolikhet en del konflikter.

Kultur är en förutsättning för att skapa storverk tillsammans – via EN gemensam mental bild av hur man ska agera för att förverkliga företagets idé. En bild så tydlig och inarbetad att den hjälper medarbetarna att agera rätt, utan att ens tänka på det. Därför bör ledningsgrupper som vill främja samarbete, engagemang och lönsamhet – släppa tanken på mångkultur.

Fyra steg till att skapa en kultur som driver affären

1) Definiera EN kultur med konkreta beteenden som förverkligar företagets idé. Floskler som “respekt”, “kundfokus” eller ”snällhet” räcker inte. Medarbetarna måste veta exakt hur de ska agera.

2) Ledningsgruppen måste vara förebild.

3) Övertyga alla medarbetare om hur de blir belönade ifall de agerar i samklang med kulturen, och korrigerade om de inte gör det.

4. Få ledningens alla styrverktyg att realisera kulturen: affärs-/marknads-/HR-plan, premieringssystem, rollbeskrivningar, medarbetarsamtal, vad ni firar… allt.

Källor
- Van Bavel, J., & Packer, D. J. (2022). The Power of Us: Harnessing Our Shared Identities for Personal and Collective Success. London: Headline publishing group, s. 19–25.

- Forbes. (2025, 25 februari). Why Misalignment Is Costing Your Business (And What To Do About It). Hämtad från https://www.forbes.com (baserad på analys av LSA Global).

Forskning – psykologin bakom lavinolyckor

Snön vräker ner, hög lavinfara. Ett gäng skidåkare ställer fetlaggen utanför afterskin. Släntrar in med ABS-ryggsäckar, selar, rep och stegjärn som dinglar ljudligt mot varandra. I baren skrävlar de högljutt om glaciären och värsta puderåket i den branta korridoren. Gänget tillfredsställer en av sina starkaste drivkrafter, status, som tillsammans med olika psykologiska benägenheter kan få oss att ta vilka risker som helst på jobbet och ute i skidbacken.

Psykologin som påverkar medarbetare, kunder och skidåkare

Forskare har identifierat över trehundra psykologiska benägenheter som påverkar våra beslut på jobbet, såväl som på berget. Ofta utan att vi är medvetna om det. Om du känner till dem får du bättre koll på varför medarbetare inte agerar med verksamhetens bästa för ögonen, kunder skjuter köpbeslut framför sig och skidåkare drabbas av laviner. Då blir det lättare för dig att påverka deras beteende.

De flesta skulle svara nej. Varför inträffar då ständigt lavinolyckor? Den frågan ville forskare i Kanada få svar på.* De intervjuade personer som har varit med om sådana incidenter för att bena ut vad det var som fick dem att ge sig ut där det var lavinfarligt. Som svar fann de följande psykologiska benägenheter:

Brist: Vi människor trånar efter det som håller på att ta slut. Som orörd djupsnö.

Familjaritet: Om vi har åkt på ett ställe tidigare så tror vi lätt att det är säkert, även om förutsättningarna nu ser helt annorlunda ut. Solen kan ha legat på, det har blåst in snö eller temperaturen har förändrats.

Grupptryck: Om kompisarna åker, då åker vi för att inte hamna utanför gruppen.

Auktoritet: Grupper tenderar att överlåta beslut till den formella eller informella ledaren i gruppen, även om denne inte ens kan stava till lavin.

Åtagande: Vi vill genomföra det vi har förutsatt oss att göra, som att åka offpist, även om lavinfaran har ökat.

Flockmentalitet: För att passa in kopierar vi sådant andra gör. En av människans starkaste och stundtals dummaste benägenheter.

Sociala bevis: Om vi ser skidspår tror vi lätt att det är säkert där. Men den åkaren hade kanske bara tur och försvagade snölagret för efterkommande.

Här följer fler kandidater att föra in på psykologiska-orsaker-till-lavinolyckor-listan. Jag tycker de är relevanta, även om de inte nämns i forskningen.

Subkultur: Kultur är inte en psykologisk benägenhet utan enkelt uttryckt det beteende som är accepterat i en grupp, i en viss situation. Exempelvis högt eller lågt risktagande. Mekanismen i subkultur liknar flockmentalitet och grupptryck; men är djupare förankrad i värderingar.

Status: Riskera livet för djupsnö, javisst! Vi människor kan göra vad som helst för att vinna eller undvika att förlora status. Enkelt uttryckt är status det som en grupp människor tycker är bra, eller är markör för något eftersträvansvärt.

Sunk cost. Har man köpt en svindyr skidutrustning vill man använda den.

Risktagande: En del människor älskar att leva på gränsen. De känner sig mer levande när de blir adrenalin-, dopamin- och endorfinstinna. Andra känner ett inre lugn när de utsätter sig för fara.

Beteendedesign mot lavinolyckor

En lösning för att sänka antalet lavinincidenter är att medvetandegöra de psykologiska benägenheterna ovan. Då kan de som rör sig i lavinfarliga miljöer lättare undvika att styras av dem.

En annan lösning är att adressera status som kan få oss att göra hur galna saker som helst, men även hur säkra saker som helst, om det är högstatus. Som när jag hade gått upp till en bergskam med en skidgrupp. Vi såg pudret breda ut sig framför näsan på oss. Guiden rotade i snön, funderade och sa ”Not today, too risky”. I mina ögon steg han i status då han gick emot gruppens alla psykologiska benägenheter som sa: åk, åk, åk.

Du och jag kan ge nejsägare status genom att "high fiva" dem på bergskammen då de säger; jag åk int. Bjuda dem på drinkar vid afterskin, lovorda deras val, ge dem utmärkelser, berätta om deras agerande i andra sammanhang. Helt enkelt göra nejsägare till hjältar.

* Källa: Gregory Rosalsky, Behavioral Science in the Backcountry.