Sommarrysare: kulturkrock i Afrika

Smedbasen stank av söt körsbärslikör. Han tillhörde Chaggafolket som jag och min familj besökte på semester i Tanzania. Med ett leende som blottlade en bristfällig rad gulsvarta tänder presenterade han smedjans stolthet; massaispjut. De kunde tas isär i tre delar med ett enkelt handgrepp. Genialt, verkade hans stora leende säga. Jag var tveksam. Det luktade inte bara sprit utan även turistfälla.

Sommarrysare: kulturkrock i Afrika

Skulle Massaier döda lejon med vapen som närapå faller isär av sig själva? Det föreföll mer som att produkten var anpassad för turistbagage. Kanske kände smedchefen av min skepsis för efter att han hade lyckats få min åttaåriga son Otto att generat fotograferas med ett spjut i högstas hugg, så drog han bort oss till smedjan. Den bestod av ett tak i korrugerad plåt som vilade på träpålar. Smederna satt på marken och slog gammal bilplåt med hammare mot städ. Det var ett jävla liv. Jag kunde inte tänka mig att någon i arbetslaget hade hörseln i behåll, funderade på vad facket skulle säga?

Smedbossen ville visa det senaste smidet för mig och min familj. Det var en stor djurfälla som slog igen sina gjutjärnskäftar om djurets huvud, ben, eller vad som utlöser den. Bossen la konstruktionen på marken framför mina barn. Sedan ställde han hela sin tyngd på plattjärnet som stack ut ca femtio centimeter på ena sidan, för att få det att böja sig och agera fjädern som smäller ihop fällan med en förödande verkan. Nu var smedledaren riktigt uppspelt. Han ville visa kraften i sitt smide och släppte en bult på utlösningsmekanismen där betet skulle placeras. Pling! Inget hände. Bulten studsade av utlösningsblecket och la sig bekvämt i fällan. Smedförmannen såg först besviken ut. Lös sedan upp, sträckte in armen mellan de öppna järnkäftarna och började treva med fingrarna efter bulten. Herregud! tänkte jag.

”Det var ett jävla liv. Jag kunde inte tänka mig att någon i arbetslaget hade hörseln i behåll, funderade på vad facket skulle säga?”

Nytt försök. Denna gång släpptes bulten från en något högre höjd för att öka kraften i nedslaget mot blecket. Pling! Därefter inget mer. Basens besvikelse gick över i ett: vad i helv… eller vad de säger på Swahili. Upprörd böjde han sig ner och startade ett än mer frenetiskt trevande efter bulten i fällan. Då sa min andra son, femtonåriga Hugo:

– Pappa jag går nu, jag kan inte se mer.

Själv såg jag för min inre syn en enarmad smedbas. Vände bort huvudet för att slippa skåda hur det förvekligades. Istället borde jag kanske ha lett bort Otto och Thea, blodiga arbetsplatsolyckor är inget för åttaåringar, men det är lätt att vara efterklok.

Halvt bortvänd bevittnade jag ånyo bulten kastas, nu med en handledsknyck för att öka kraften än mer. Pling! Som vanligt uteblev effekten. Då bestämde jag mig för att gå, naturligtvis utan att tänka på att ta med mig mina barn. Men på något sätt hade smedledaren vid det här laget lärt sig mitt kroppsspråk för han fattade snabbt ett halvkilos metallstycke och kastade det i fällan. De smidda käftarna slog ihop med ett ljudligt. Kladang! Smedbasen verkade lättad, och det var han inte ensam om.

Tre lärdomar för dina presentationer

1. Dina kunder och kollegor fattar sina beslut utifrån känslor, undermedvetet eller medvetet, sedan använder de logik för att rättfärdiga beslutet inför sig själva och andra. Så vill du få andra att köpa dina idéer, skapa då känslor som du backar upp med logik.

Smedbasen kunde ha stegrat sinnesstämningen ännu mer genom att först demonstrera vad som händer med gosedjuret Skuttis när hon går i fällan. För att därefter förtydliga med nallebjörnen Brumme och slutligen mjukiselefanten Trumpet.

2. Genomför inte riskfyllda presentationer för barn, det kan finnas oansvariga föräldrar i publiken.

3. Undvik att stoppa in dina lemmar i kraftfulla tekniska konstruktioner under demonstrationen. Det kan skapa känslor bland åhörarna, men är inte långsiktigt hållbart för din verksamhet.

Historien är inte över än

Strax efter denna händelse skulle jag och min familj komma att befinna oss djupare ner i jorden än ”six feet under”, tillsammans med smedbasen och en flämtande fotogenlampa. Den skräckupplevelsen vill jag aldrig vill vara med om igen. Återkommer om det i juli.



”Tack för de insikter ni på BOOM gav vår ledningsgrupp. Nu vet vi istället för att tro. Nu har vi verktygen för att ta nästa steg. Nu är det upp till oss att göra något riktigt bra av detta för AJ:s framtid.

– Roger Heikenström, Business Area Manager, AJ Produkter.

Dela





08-31 00 02

Mejl