Sommarrysare: vådliga affärer i Afrika

Min familj och jag rör oss mot souvenirbordet. Vi är fortfarande skakade efter smedledarens produktdemonstration av dödliga djurfällor. Han själv verkar vara lättad av att ha avgått med både ära och arm i behåll. Personligen ser jag fram emot en tupplur, för att ta igen mig efter anspänningen. Men min snålhet och mina barns intresse för krig ska snart ge oss mer spänning än vad jag någonsin vill uppleva igen.

På något sätt har produktpresentationen satt fart på körsbärslikören i smedbossens kropp och färgat hans ögonvitor ännu rödare. Nu försvinner de inte längre vita vitorna in i den omgivande mörka hyn. Men det stora leendet och de gulsvarta tänderna är desamma. Han betraktar mina åttaåriga barn, Otto och Thea, när de kivas om att köpa en lätt sönderbränd elefant i trä. Och så säger han:

– Let me show tunnels from big war, no cost.

Därefter blir han tyst och väntar uppfodrande på vårt svar. Det var nog främst ”big war” som väcker intresset hos de yngre familjemedlemmarna. Själv tilltalas jag av ”no cost”. Erbjudandet är ett strålande exempel på en effektiv säljpitch mot multipla målgrupper. Kort och koncist. Och trots att vi fortfarande är skakade av produktpresentationen så tackar vi av någon befängd anledning ja.

Vi följer Smedbossens alkoholångor in i djungeln. Han berättar resignerat om hur The Big War startades av Massajfolket på 1800-talet, när de upptäckte att Chaggafolket helt plötsligt hade fler getter än vad de än gång hade köpt av Massajerna. Stöld var den enda logiska förklaringen. Det finns andra källor som påstår att Massajerna såg sig som guds utsedda ägare till all jordens boskap. En välprövad retorik världen över för att rättfärdiga både det ena och det andra. Hur som helst ledde det hela till krig.

Med tanke på Massajernas rykte om att vara ena riktiga tuffingar, så valde Chaggafolket att hellre fly än illa fäkta. Eller åtminstone gå under jord. De grävde ett tunnelsystem som sträckte sig tre kilometer från sin by ner till floden. Där levde de. När Massajerna kom för att göra upp så möttes de av en övergiven by. Inte konstigt att kriget bara pågick i nittio dagar. Jag kan se mig själv som Massajkrigare, beväpnad till tänderna med spjut, pil och båge. Jag har gjort raketen med mina krigarkompisar, eller vad nu Massajer gör för att höja adrenalinet inför strid. Och vi har toksprungit till Chaggabyn bara för att upptäcka att:

– Neeej, de är inte här idag heller. Samma visa varje dag i nittio dagar, nu skiter vi i det här!

Det fina i kråksången var att The Big War inte blev så stort och förlusterna var begränsade. Nu är vi framme vid tunneln. En jordkula som höjer sig en meter över marken med ett hål i. Jag stirrar ner i Afrikas mörka innandöme och funderar på om det verkligen var så klokt att tacka ja till smedbasens erbjudande. Den tanken ska jag hinna tänka många gånger de närmaste tjugo minuterna.

Fortsättning följer i det sista avsnittet av sommarrysarföljetongen. Kolla inboxen i början på augusti.

– Måns Wallen, VD, B3 Init.