Kunskap

Tommy

Välkommen att läsa om hur du får glada och engagerade kollegor, fler affärer och förändringar att bli mer än en dagslända.

Trevlig läsning,
Tommy
Beteendedesigner på BOOM

P.S. Nu 3 109 prenumeranter.

Gå till detta inlägg

Irriterad på kollega? Så löser du det

Har en kollegas beteende fått din energi att dala och samarbetet att skava? Du är inte ensam. En lösning är att angripa den yttre orsaken till irritationen. En annan är att dämpa obehaget inifrån. Läs om hur du förbättrar relationen och samarbetet.

Publicerad i Resumé.

Irriterad på kollega? Så löser du det

"Jäkla parasit, bidrar knappt men tar all ära...

... och du skulle ha sett i dag då..." Min irritation över arbetskamraten försämrade vårt samarbete. Och efter jobbet fick min fru stå ut med att höra malandet om dagens incidenter. Jag kände mig som en surmök.

Till mitt försvar kan sägas att det finns evolutionära skäl till irritation, den har hjälpt oss att upptäcka hot mot vårt välbefinnande och mot gruppens normer. Och det är ju praktiskt, men att ses som en surmök ville jag inte, därför tog jag fram en lika enkel som genial lösning på problemet.

Idén fick jag från forskning om feedback. Den säger att för varje negativ återkoppling du ger en arbetskamrat behöver du ge minst fem positiva omdömen, för att det positiva ska fästa. På motsvarande sätt testade jag att hantera min bild av den jobbiga medarbetaren genom att lista minst fem positiva saker om hen. Och banne mig, varje fördel som jag lyckades krysta fram dämpade min irritation.

"När jag lyckades byta ut min förtret mot positiva omdömen kände jag mig egendomligt storsint. Ja rent av kärleksfull."

Metoden fungerar genom att motverka två psykologiska benägenheter: ”salience” och ”confirmation bias”. Salience handlar om att vi människor ger oproportionerligt stor uppmärksamhet åt sådant som sticker ut, det jag blev irriterad på. Väl där söker min hjärna undermedvetet bekräftelse på att jag har gjort rätt bedömning då jag blev irriterad, och är alert på om beteendet upprepas. Sker det säger min hjärna: jag visste väl det, nu gjorde hen så där igen.

Lyckligtvis har jag bara behövt göra ett fåtal positivlistor i mitt liv. Människor i min närhet har nog haft ett större behov av att använda dem.

P.S. Metoden funkar även på respektive, kompisar och barn. Har inte prövat på hundar än.

För dig som är vetgirig

Feedback-kultur funkar bäst i teorin.

Kultur styr vilket kön som är bäst på matte

En forskarrapport visar att kultur styr hur väl män, respektive kvinnor, gör ifrån sig på matematikprov. Resultatet är nedslående för halva jordens befolkning. Läs och se vilken hälft du tillhör.

Kultur styr vilket kön som är bäst på matte

Kultur styr hur bra du kan bli

Forskning säger att män är bättre än kvinnor på matematik. Orsaken påstås vara biologisk. Men en rapport publicerad i Science pekar i en annan riktning. Och den innehåller en del nedslående resultat för hälften av världens befolkning.

Studien granskade sambandet mellan mattebetyg och jämställdhet mellan könen. Den genomfördes i fyrtio länder. Turkiska kvinnor var sämst på matte jämfört med männen. Amerikanska kvinnor var något bättre. I Skandinavien kunde man inte se någon skillnad mellan könen. Och när man tittade på världens mest jämlika land, som forskarna ansåg var Island, så hade kvinnorna rent utav bättre matematikresultat än männen.

"Kultur styr vad kvinnor och män kan åstadkomma på jobbet. Och med rätt kunskap och verktyg kan du styra kulturen."

Oavsett om du är man eller kvinna, så möjliggör och begränsar företagskulturen dig och dina kollegors möjlighet till framgång. Därför har du mycket att vinna på att besvara följande ofta förbisedda frågor:

  • Vilken sorts kultur ska göra din verksamhet framgångsrik?
  • Vilka beteenden ska den skapa?
  • Hur ska dessa beteenden göra er lönsamma?
  • Hur ska du skapa den kulturen?

Svaren på frågorna mångdubblar dina chanser att förverkliga bolagets ambitioner, jämfört med att låta slumpen eller magkänsla styra kulturens utformning.

P.S. Artikeln fick många "likes" på LinkedIn, men bara av kvinnor.

Källa: Science / Culture, gender, and Math / Luigi Guiso, Ferdinando Monte, Paola Sapienza , and Luigi Zingales.

För dig som är vetgirig

En galet och kanske för framgångsrik företagskultur.

Dela

Gå till detta inlägg

Ledare, låt inte AI ersätta dig

Tänk dig att du som ledare får en AI-rapport om hur ditt team mår. Allt ser bra ut. Tre dagar senare säger din bästa medarbetare upp sig. Du förstår att du missade signalerna – för du har gett bort din främsta ledarförmåga till AI.

Ledare, låt inte AI ersätta dig

Ledarskap handlar bara om en sak: att skapa beteenden som förverkligar verksamhetens ambitioner. AI ges en allt större roll i det arbetet. HR-system som servar ledare med feedback från kollegorna om enskilda anställda. Pulsmätningar som svarar på frågor om personalens väl och ve. Resultaten kan ge dig som ledare en känsla av kontroll – utan att du behöver lägga dyrbar tid på samtal. Istället kan du ägna dig åt det som trycker på: rapporter, planer, mejlberget. Men var då bara medveten om att du alltid kommer ligga en pulsmätning efter verkligheten. Och som du strax ska se förlorar du din unika ledarförmåga.

Relationen är din konkurrensfördel

Mänsklig ledarförmåga är inte medelvärden och statistiska avvikelser utifrån ett begränsat antal datapunkter – utan relationer med enskilda medarbetare. Vi behöver inte tränas i att upptäcka nyanser i mellanmänskliga möten. Det är medfött. Om en vanligtvis engagerad kollega börjar svara kortfattat på möten, så märker en erfaren ledare det, och frågar sedan avskilt hur det står till.

Våra slutledningar är inte digitalt ja eller nej utan analoga skalor med mycket "kanske" i. Nyanser som gör att vi kan agera proaktivt. Innan något blivit ett problem. Om du lämnar inlyssnandet till AI ger du bort ditt unika värde som mänsklig ledare.

"AI fångar inte blicken som undviker din, tystnaden som varar en sekund för länge, eller energiskiftet i rummet när ett beslut presenteras."

Använd AI, men behåll det som bara du kan göra

Artificiell intelligens kan bara dra slutsatser utifrån data den är tränad på och matad med. Den fångar inte blicken som undviker din, tystnaden som varar en sekund för länge, eller energiskiftet i rummet när ett beslut presenteras. Och även om du försöker kompensera med mer datainsamling kommer du inte kunna agera förrän du tagit del av rapporten. Då kan incidenten som nyss var lätt att hantera, ha blåst upp till en skogsbrand.

Naturligtvis ska du använda AI. Men släpp inte återkommande samtal med dina medarbetare. Det är där du bygger relationer och skapar förutsättningar för ett fungerande team. Släpper du den uppgiften riskerar du att bli en administrativ funktion. Och administrativa funktioner är precis vad AI är bra på att ersätta. Så vårda ditt trumfkort, relationen.

För den vetgirige

Otacksamma medarbetare: De får bonusar, bilförmåner, utbildning, hälsokontroller, gymkort... ändå slutar de. Som arbetsgivare kan det kännas otacksamt. Men vi människor fungerar så här, troligtvis även du. Och det finns andra vägar till lojalitet.

Dela

Gå till detta inlägg

Så kan ångest utveckla din företagskultur

Fika, skratt och samtal om helgplaner är bra, det skapar trygghet kollegor emellan. Men för mycket mys och för lite ångest får verksamheten att såsa ihop.

Publicerad i Resumé.

Så kan ångest utveckla företagskulturen

Dödsångest i sovrummet

En natt for jag upp ur sängen och runt i lägenheten, hyperventilerade. Min fru vaknade av uppståndelsen och undrade:

– Vad är det som händer?

– Jag håller på att dö, fick jag fram mellan de ytliga andhämtningarna.

Det var min första ångestattack. Efter den vaknade jag natt efter natt av samma dröm: nålar som satt på tvären i halsen och kvävde mig. Ångesten fick mig att förändra mitt liv. Och rätt hanterad kan den göra underverk för dig och dina kollegor.

Karriärmaskinen gick på lånad tid

I efterhand är det lätt att se var ångesten kom ifrån. Minns hur jag vid ett tillfälle löptränade i Hagaparken, klockan 03:00, mötte en joggare och tänkte: Vad gör du här nu? Min egen närvaro var självklar. Jag hade ju så mycket att prestera.

Vanligtvis brukade jag vakna 06:00. Jogga till kontoret. Träna på företagets gym. Vara nyduschad och klar vid skrivbordet när kollegorna anlände vid åtta. Jag var chef, kände mig jätteduktig, lite som martyr och Stålmannen i ett. Men det satte ångesten stop för.

Ibland dyker nålarna fortfarande upp om natten, som en varningssignal: Nu är du på väg för långt igen! Och jag lyssnar. Nålarna hjälper mig att stanna på en lagom oros eller stressnivå och inte blomma ut i dödsångest. Det ger mig ett sundare liv och gör mig till en skönare person för min omgivning.

Ångest skapar engagemang

Den kan också vara nedbrytande och sjuklig, då krävs professionell hjälp. Men för de flesta skapar ångest engagemang. Det är ett signalsystem som får oss att agera på att något behöver göras. Det kan gälla din livsstil. Ditt ledarskap. Eller ditt företags utveckling.

Fika, skratt och samtal om helgplaner är bra. Det skapar trygghet kollegor emellan. Men för mycket mys gör att du rätt som det är står med ett team som är tryggt, men trögt. Vissa medarbetare blir uttråkade, saknar utmaningar och lämnar.

"Ångest ger mening i våra liv. Mål som kittlar. Feedback som utmanar. Frågor som skaver och får oss att växa."

Tre sätt att använda ångest till att utveckla företagskulturen

Ångest får oss att ta tag i problem och förändra. Så försök inte utrota den ur din företagskultur. Modulera i stället nivån, och kanalisera ångesten dit där den gör nytta:

1. Sätt mål som känns, men inte skrämmer
Låt medarbetarna sätta egna mål, det skapar engagemang. Samtala kring att för höga mål kan skapa överväldigande stress, eller resignation. Och för låga göra det tråkigt.

2. Tydliggör och följ upp
Bekräfta medarbetarna, tydliggör förväntningar och förutsättningar. Det är ångestdämpande. Öka i stället prestationsångesten genom att kontinuerligt följa upp arbetet på person- och gruppnivå. Det skapar engagemang. Men prioritera utveckling i rätt riktning framför exakt måluppfyllelse. Då undviker du demotiverande besvikelse. Glöm inte att fira framgångar och lägga in perioder av ångestdämpande återhämtning. Ingen orkar springa ett evigt Marathon.

3. Bjud in till samtal om ångest
Då blir ni skickligare på att nyttja kraften och se varningssignaler som: sömnproblem, irritation, konflikter, asociala beteenden, huvudvärk, trötthet, spända käkar… Samtala kring nyttan, varningssignaler, vad som skaver, oroar och stressar.

Bli vän – och framgångsrik – med din ångest

Min ångest gör mig engagerad. Och den tar ner mig på jorden när det behövs. Då tackar jag den, vilket i sig är ångestdämpande. Att försöka trycka ner ångesten har motsatt effekt och tar mig bara tillbaka till den där natten för många år sedan.

Även du och dina kollegor kan bli kompis med er ångest. Använda den för att utveckla er själva och företagskulturen – och som bränsle till att skapa storverk.

För dig som är vetgirig

Framgångsrik företagskultur.

----------
Källor:
- Folkhälsomyndigheten (2025-08-05). Stress och ångest – förstå dina känslor bättre . Medverkande experter: Ullakarin Nyberg (psykiater, forskare, författare inom självmordsfrågor), Kristina Bähr (specialistläkare barn- och ungdomsmedicin, författare), Anders Hansen (psykiater, läkare, författare).

- Engquist, Anders. (1994). Kommunikation på arbetsplatsen: Chefen, medarbetaren, gruppen. Stockholm: Rabén Prisma.

Dela

Gå till detta inlägg

Från fakiren till formbröd – ledningens vinnarknep

Stäng av larmet!, fräste min fru. Jag sträckte mig efter mobilen som visade 04:15. Just ja, snart skulle jag sitta på fakiren, första morgonflyget till huvudkontoret i Amsterdam. Aaargh! Jag brottade mig ur sängen i riktning mot badrummet.

Publicerad i HR-People.

Bäste vd – en nollvision gör dig till lögnare

Klockan 10:00 satt jag i ledningsmötet. Vi var sju män i 30–60-årsåldern. Ordförande började beta av den digra agendan, det var ett typiskt avrapporteringsmöte med sällsynta inslag av diskussion. Inom kort kom tröttheten över mig. Jag hade prövat mängder av metoder för att hålla mig alert: hålla andan, sätta mig närmast ordförande… Jag hade även läst att man kan visualisera konstiga situationer för att väcka hjärnans nyfikenhet. Testade därför att föreställa mig kollegerna utan kläder, men det kändes omoraliskt och lätt obehagligt. Prövade i stället att nypa mig hårt i armen.

Skadeglädje, den enda sanna glädjen

Klockan 12:30 hade jag ont i armen och var om möjligt ännu tröttare. Till min skadeglädje upptäckte jag att en kollega hade nickat till. Vi räddades båda av serveringspersonalen som rullade in vagnar med torra trekantsmackor och mjölk. Tre minuter senare drog ordförande igång igen – om än något mer ohörbart då formbrödet i hans mun dämpade formuleringarna.

"Att känna sig som en vinnare gör ingen ledningsgrupp framgångsrik.."

Ett planlöst vandrande i konferensrummet

Plötsligt ryckte jag till, måste ha slumrat in. Jag såg mig omkring – min kollega hade somnat igen. En stol var tom, medarbetaren som hade suttit där var på toaletten. Under dagen hade ledningsgruppen dragit sina punkter, somnat till, gått på toa och vandrat runt i konferensrummet. Helt utan rast! Nu var klockan 18:00 och det var det dags för min punkt. Upptäckte då att kollegan som skulle bistå mig hade lämnat rummet, troligtvis på grund av trängande behov. Kunde han inte ha väntat?

Genial metod för att skapa en känsla av prestation

Klockan 19:00 var det brådis att hinna med flyget hem. Jag kände mig som en vinnare, och tror att mina kolleger gjorde detsamma. För som vi hade kämpat. Gått upp i ottan, genomlidit nio timmars rapportering, ofrivilliga sömnattacker och torra trekantsmackor – helt utan rast. En genial metod för att skapa en känsla av prestation. Men jag rekommenderar den inte för din ledningsgrupp, om du vill uppnå något bortom just den känslan.

För dig som är vetgirig

Dela

Gå till detta inlägg

Ledare som vill vara duktiga

Beslut i parti och minut. Det ger en härlig känsla av att vara kvick i tanken, beslutskraftig och inflytelserik. Kraftiga statusmarkörer allihop. Men känslan kan ge ledare oönskade bieffekter.

Ledare som vill vara duktiga
Som ledare i ett större bolag ville jag framstå som duktig. Jag funderade dygnet runt över hur min avdelning kunde utvecklas. Kom ständigt med nya idéer till våra möten. Ända tills en kollega sa:

"Tommy, det är svårt för oss i gruppen att tycka till om dina förslag. Du har ju marinerat dem ett tag. Vi behöver tid för att hinna ifatt din tanke."

Efter det slutade jag komma med färdiga lösningar. Istället beskrev jag situationer och lät gruppen tänka själva. Det kändes ovant men engagemanget ökade, ansvarstagandet växte och lösningarna blev bättre.

Vid ett annat tillfälle stöttade jag en vd. Utmärkande för dennes ledarskap var att snabbt och hjälpsamt svara på medarbetarnas frågor. Samtidigt var vd:n frustrerad över att kollegorna inte tog tillräckligt ansvar. Då sa jag:

"Om du vill att dina medarbetare ska agera självständigt, då måste du släppa in dem på scen. Och själv gå av."

Jag var lite orolig för vad jag skulle få för reaktion, men fick ett tack för återkopplingen. Och roligast av allt, jag fick se vd:n släppa upp kollegorna på scen redan under nästa ledningsgruppsmöte.

Risken med att vara den duktiga ledaren

Du blir flaskhalsen, den som alla väntar på. Det bromsar inte bara medarbetarnas utveckling utan hela verksamheten. Som ledare kan du istället för att ge lösningen fråga:

– Vad föreslår du själv?
– Vem annars kan du fråga förutom mig?

Om förslaget sedan är hyggligt rimligt, säg bara: Bra, kör på! Då har medarbetaren tagit ett steg mot ökad självständighet och får lära sig av sitt beslut.

Naturligtvis förordar jag inte obeslutsamhet. Det finns ett skäl till att "underlåtenhet att agera” är straffbart i det militära. Och i vissa verksamheter krävs ett konstant flöde av snabba beslut, som på en intensivvårdsavdelning eller kundtjänst. Då behövs en ram eller riktning för besluten. Exempelvis en beteendestyrande företagskultur, vision, mål, process, checklista… så att snabb-besluten ändå blir rätt.

Varför blir ledare på det här viset?

Tänk dig att du har blivit belönad under hela din karriär för att vara en beslutsspruta. Det är just detta som har gett dig din ledarroll. Då är det svårt att plötsligt kliva av scenen och sätta sig i publiken. Ett annat skäl är managementböcker som ofta glorifierar den här typen av ledarskap.

För dig som är ledare är det viktigt att förstå hur bekräftelse och status påverkar människors agerande. Inklusive ditt eget. Om du vill bygga en organisation där medarbetare identifierar problem, fattar beslut och agerar på dem – måste du ibland lära dig att hålla tyst. Precis som jag fick göra. Låta medarbetarna komma fram till lösningarna och sedan stötta deras beslut.

Dela

Gå till detta inlägg

Dådkraft – från ledning till dagligt arbete

Nyligen blev jag intervjuad av psykologen Andreas Tallian i Personalpodden. Vi diskuterade hur du med hjälp av beteendedesign kan skapa driv – hela vägen från ledningsgruppen till dagligt arbetet.

Dessutom kom vi in på varför du bör behandla kollegorna som... hundar.

Lyssna på intervjun hos Spotify.

Dådkraft – från ledning till dagligt arbete

"Det blev ett särskilt intresseväckande och underhållande avsnitt tycker jag."

– Psykologkandidat Adam Ström.

Pinsam historia och forskning på Handels

När du vågar prata öppet om dina misstag ökar chansen att andra gör detsamma.* Det lägger grunden för en lärande kultur. Men om felsteg istället bemöts med kritik eller tystnad leder det ofta till skam. Och skam gör att misstag göms undan. Då stannar utvecklingen. Det visar forskning från Handelshögskolan i Stockholm.**

I sann vetenskaplig anda vill jag därför bjuda på några av mina mest dråpliga missar från en brokig idrottskarriär.

Dådkraft – från ledning till dagligt arbete

En skämmig idrottskarriär på hal is

Mamma tvångsvärvade mig till AIK:s hockeyklubb när jag var 7 år. Inför första träningen tog vi bussen från St. Eriksplan till en rink i Solna. Grickerna hade jag i en Konsumkasse.

Det blev fler träningar. Men jag fick aldrig till det där med hockeystopp. I stället utvecklade jag en egen teknik som gick ut på att köra in i sargen. Tekniken begränsade mitt spel något, slet hårt på tådelen av skridskorna och bidrog till att jag aldrig riktigt kom in i laget. Lite som när jag 30 år senare ville lära mig åka slalom. Hittade bara en juniorklubb i Väsjöbacken med 12-15 åringar. Kom inte riktigt in i gänget där heller. Min fru sa att det nog hade med åldersskillnaden att göra.

Tillbaka till hockeyn. Mot bakgrund av ovan, och att jag fick släpa mig ut till Solna per egen maskin efter första träningen, rann hela AIK-grejen ut i sanden. Men jag gjorde comeback ett par år senare tillsammans med min kompis Petta. Vi hade blivit tillfrågade av en klasskamrat, Kasken, att ställa upp i en hockeymatch för deras lag. De var flera man kort och Kasken kände inte till min stoppteknik.

"Petta och jag gled ut på isen med bak och framvända hockeybyxor. Efter påpekande från publiken fick vi gå tillbaka in i omklädningsrummet och vända dem rätt."

Inför matchen gled Petta och jag ut på isen. Det kändes stort, nervöst och halkigt. Trots mina tidigare erfarenheter från AIK. Då ropade någon från läktaren:

– Grabbar, ska ni verkligen ha hockeybyxorna sådär?

Jag tittade på mina brallor. Jag tittade på Pettas. Och jag tittade på övriga spelares och såg att de satt olika. En smygande känsla av att troligtvis ha gjort ett misstag och en begynnande skam kom över mig. I omklädningsrummet hade jag dragit slutsatsen att skydden i byxorna skulle sitta därbak, för att värna rumpan vid fall mot den hårda isen. Och troligtvis hade Petta tittat på mig och vänt byxorna likadant. Vi fick gå tillbaka in i omklädningsrummet och sätta brallorna rätt.

Hur som helst, jag blev placerad i mål. Minns inte vilken position de placerade Petta på. Som tur var hade inte det andra laget en chans mot Kasken och hans gäng. Jag var ensam vid mitt mål i stort sett hela matchen. Ändå blev det osedvanligt dramatiskt framför min bur.

Utan att jag hade märkt det hade en av remmarna till benskydden, som jag hade låtit hänga och slänga, åkt in under ena skridskoskenan. Skridskon slank iväg och till min förvåning for båda benen upp i luften. Jag landade på skinkorna. (Det är vid sådana tillfällen det behövs skydd även där bak på hockeybyxor). Matchen slutade typ 18-1 till mig och mitt lag. Motståndarna fick till ett skott på mål. Det släppte jag in.

Nu börjar det bli tradigt. Vet inte riktigt vad jag gör för fel, men min skam vägrar att ge med sig. Kanske dags att be om hjälp av forskaren Jonas Dahl på Handels?

* Reciprocitetsprincipen är ett sociologiskt begrepp som går ut på att om någon gör något mot dig, så finns det en förväntan att du gör detsamma tillbaka. Som när någon bjuder dig på lunch och du känner dig ha en skuld tills dess att du har bjudit igen.

** SvD 2025-05-27: Att dela med sig av sina tabbar och misslyckanden kan vara värdefullt. Intervju med Jonas Dahl kring hans avhandling vid Handelshögskolan i Stockholm ”The dynamics of failure sharing”. Avhandlingen visar hur man kan främja en öppenhet kring att misslyckas på jobbet.

För dig som är vetgirig

  • Skapa en tajt ledningsgrupp som har driv, hela vägen från strategi till dagligt arbete. Använd beteendedesign. Jag berättar hur: Tommy@BOOM.tl, 08-31 00 02.
  • Feedback-kultur funkar bäst i teorin.

Dela

Gå till detta inlägg

Nya rön – AI:s skrivstöd hjärntvättar dig

Tar du hjälp av AI när du skriver? Då riskerar du att bli hjärntvättad utan att ens märka det. Ny forskning visar hur det går till.

Bäste vd – en nollvision gör dig till lögnare

Chat GPT, Copilot och andra AI‑drivna skrivverktyg gör mer än att bara snabba upp ditt skrivande. I det tysta påverkar de även dina åsikter, exempelvis kring arbetsliv och samhälle.

Forskare gjorde ett experiment på över 2 500 användare av AI som skrivassistent med autocomplete. Där såg man en åsiktsförflyttning mot AI‑systemets uppfattning; helt utan att deltagarna märkte något. Det hjälpte inte ens att varna dem i förväg, eller informera dem efteråt, åsiktsförändringen kvarstod.

Årtionden av psykologisk forskning visar att själva akten, att formulera ett argument, kan påverka hur vi tänker. I det här fallet tolkade AI-användarna omedvetet autocomplete‑förslagen som om det själva hade skrivit dem. På så sätt kopplas det kritiska tänkandet ur som annars skulle ifrågasätta texten. Sakta men säkert förändras våra personliga övertygelser, ju mer vi lutar oss mot AI:s textförslag.

"AI:s skrivstöd likriktar i det tysta åsikterna på världens företag."

Att styra tankar via text är inget nytt. Under Koreakriget lät koreanerna amerikanska krigsfångar skriva ner USA:s tillkortakommanden, som en del i en hjärntvätt för att göra dem till kollaboratörer.

Använd metoden i din verksamhet

Läs exempelvis in ert AI-stöd på värderingarna i er företagskultur.

– Gör alltid… (som chefen säger)

Snacka om beteendedesign.

Källa: Biased AI Writing Assistants Shift Users’ Attitudes on Societal Issues.

För dig som är vetgirig

Feltänk då forskare sågar värdegrund i DN.

Dela

Gå till detta inlägg

Tomten, den ultimata egoisten
(En tung insikt som gäller året om)

Bara ge och ge, utan att få tillbaka annat än önskelistor. Varför gör han så? Lär av tomtens liv som egoist och få en underbar tillvaro

Publicerad i Resumé.

Tomten, den ultimata egoisten

Känner du igen den varma känslan av att försaka något för någon annan? Som när min kompis blev vuxen nog att bo själv. Då överlät hans pappa sin lägenhet till honom och flyttade ner i bilgaraget under hyreshuset. Ju större uppoffring, desto varmare känsla. Dessutom stärker det självbilden av att vara en god människa, och du blir omtyckt.

Men tänk efter. Skulle du göra någon gott om det gav dig skam? Om det befläckade din självbild och fick vännerna att dra sig undan? Troligtvis inte.

Vi ägnar livet åt att söka positiva och undvika negativa känslor. Det är vad som får oss att göra som vi gör. Därför är altruism egentligen bara en konsekvens av egoism. Det är alltså inte omtanken om andra som styr en omtänksam handling, utan känslan du förväntar dig att få efteråt.

Bra och dålig egoism

När jag får dåligt samvete av att se min fru slita med dammsugaren, men ändå inte hjälper till, då är det dålig egoism. Vi förlorar båda två. Mest jag som får dras med skuldkänslor, försämrad självbild och att sjunka i aktning hos min bättre hälft.

Men när jag lockas av tanken på en gladare fru, känslan av att göra rätt för mig och fattar dammsugaren. Då är det bra egoism. Och den är vanebildande som knark.

"Din belöning ökar i takt med storleken på uppoffringen och hur väl den uppskattas av den som gynnas."

Häromkvällen bad min son att få äta upp lunchlådan jag gjort åt mig för morgondagen. Det kändes bra att säga ja, även fast det tog emot. Den goa känslan inspirerade mig till att dagen efter packa ett matpaket och besöka min gamla mamma. Och natten därpå vaknade jag klockan 02:00 med tanken att jag borde fixa matlåda till min fru. Hon hade inte orkat göra en själv under kvällen. Du ser, vanebildande, även i det lilla. Nu vet jag inte vad nästa egohandling blir och jag sover hellre än lagar mat. Men ju större uppoffring, desto större belöning.

Och tomten då?

Jo, han är uppenbarligen en fullblodsegoist. Bara ge och ge utan att få tillbaka annat än önskelistor. Det måste kännas fantastiskt.

Med samma baktanke bjuder jag dig på en entimmas Teams-session kring utmaningarna i din verksamhet – och hur vi på BOOM har hjälpt andra i liknande situation. Jag garanterar nya insikter och en skön känsla av inspiration.

God Jul och Gott Nytt år!

Egoismen i ditt DNA

Människans evolutionära framgång bygger på vår förmåga att föra våra egna gener vidare. Därför styrs vi av egenintresse kopplat till överlevnad och status för att få resurser, framstå som attraktiva, hitta en partner och ge våra barn bästa chansen att överleva. Så nästa gång du gör något osjälviskt, kom ihåg, det är ren och skär egoism. Och rätt hanterad kan den göra världen till en härligare plats för oss alla.

För dig som är vetgirig

Mer om vad som driver oss människor på jobbet: Konkurrens göder narcissism på ditt jobb.

Dela

0702 63 74 74

Mejl